Jag hatar, små, kaxiga småungar! Alltså seriöst, i stallet finns en liten unge som heter Mia. Hon är en riktig liten bitch. I stallet skryter hon om att hon har minsan galopperat, och hon har minsan ridit barbacka och "Nej, Julia, sådär gör man inte" och bla, bla, bla.

Men sen när hon kommer upp på hästen, då jävlar är man inte lika kaxig längre. Rida själv kan man inte göra, för då tjurar man och börjar grina. Och ledaren bossar man runt, "gå där", "stanna", "neeeeeej, inte så".
Och så fort hästkraken snubblar till det minsta värgar hon att gå ett steg till och sätter sig och grinar.

Himla jobbig unge det där.

Sådär, nu har jag fått det ur mig. Jag och barn går verkligen inte ihop!