Kom precis på att lillen har varit hemma i två veckor nu. Shit, vad tiden flygit! Och han börjar bli riktigt kaxig och självständig. I början var det liksom "Neeej, hon försvinner! Jag DÖÖR". Nu är det bara "Jaha, och du vill gå in nu eller? Skiter väl jag i, jag kan ligga här själv" Haha! :D

Känns som om jag kommer få lite trubbel med att få honom att söka kontakt, men det kommer, det kommer. Nu är jag bara glad att han inte är rädd för allting, bättre självständig än livrädd!