This will be the hardest part we may ever know

2009-01-10 | 09:51:59
Igår var en bra kväll. Jag tog mig själv i kragen och spenderade hela kvällen hos Virre och Johanna istället för att sitta hemma vid datorn och deppa. Duktig mig! Virre fyllde ju år så stället var ju packat med folk. Precis vad jag behöver. Folk. För att hålla tankarna på annat håll.

Hade ett fint snack med Johanna och Virre också så nu känns det bättre. Som vanligt när jag känner mig såhär så blir jag ju så orolig. Har jag valt rätt? Vill jag verkligen gå här? Jag kanske ska hoppa av och flytta hem? Fast jag vet ju att jag älskar det här stället. Och jag vet att det inte är hemma jag saknar, det är Alex. Och vad jag vill ha är egentligen inte att bo hemma och gå skolan där, vad jag vill ha är ett evighetslångt lov.

Det kommer bli bättre. Jag är bara i en svacka just nu. Jag hatar svackor. Det känns så dumt att vara nere utan en egentlig anledning. Eller jag har ju en anledning. 20 mil mellan mig och den jag älskar mest i hela världen. Men egentligen borde jag bara vara glad att vi har varandra. Och det är jag. Jag är bara i en svacka, that's all!


Puss på er!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Vad heter du?:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0