Om exakt en timme fyller jag sexton år.

på något sätt är det synd att man inte längre är lika spänd som man brukade vara inför en födelsedag. förr var allt så pirrigt kvällen innan och man kunde verkligen inte somna. och sen så vaknade man jättetidigt och bara låg och väntade på att mamma och pappa skulle komma in och sjunga. nu för tiden vill jag bara kasta en kudde på mamma (morsan skulle passar bättre in, men nej, jag säger inte så) när hon börjar skråla på morgonen.

och det här med presenter. jag som sa bara för 2-3 år sedan att jag aldrig skulle vara en sån som inte ville ha något på min födelsedag, har nu blivit en sån. eller ja, nästan iaf. lite pengar tackar jag ju inte nej till, och är det något jag verkligen vill ha, så visst, men annars så tycker jag mest att paket är slöseri på papper.
Sorgligt, men sant.

Nu ska jag gå och lägga mig, min sista natt som 15-åring. (och allt jag kan tänka på är exakt det här tillfället om 1
 ett år, då jag har möjligheten att citera Timo genom att skriva "oh, sweet sixteen you're lost and gone forever". Jaja, att något inte stod riktigt rätt till visste vi ju redan...)