Just nu är det jobbigt.
För just nu saknar jag älskling fruktansvärt mycket. 
Jag pratade nyss i telefon med honom och jag grät mer eller mindre hela tiden. Älskade, älskade du.
Jag längtar tills jag är hemma igen och får mysa ner mig i hans säng och bara höra hans andetag och hur hans hjärta slår. Det är inte kul utan honom, så enkelt är det. Jag ser inte ens fram emot praktiken längre, jag vill bara hemhemhem.
Två veckor.
Vi har klarat det förut och vi klarar det igen och igen så mycket vi behöver för aldrig ska vi skiljas åt!


Jag älskar dig!