Jag brukar aldrig köpa aftonbladet. Jag brukar aldrig läsa dom (vanligtvis) tråkiga krönikorna på första sidan.Idag gjorde jag båda dom sakerna. Och jag mår illa!

Jag citerar så förstår ni varför. Krönikans rubrik är "Våldtäkt som vapen i det gömda Kongo"

 

"Var tredje kvinna - en del inte äldre än tre, andra så gamla som sjuttiofem - har våldtagits. Våldet mot kvinnor är så brutalt att man slutat prata om våldtäkt. vaginal destruktion heter det.
Knivar, trästycken och gevärsskott i underlivet. Fullgångna foster plockas ut och lämnas att dö. Vävnaderna mellen vaginans väggar och urinblåsan går sönder. Det uppkommer ett hål där det inte ska finnas ett gål. Urin och avföring läcker okontrollerat ut. I sömnen. Medan hon går. Hon stinker fruktansvärt, blir lämnad ensam. Lyckas hon ta sig till sjukhus får hon sitta på pappskivor."

 

Jag känner mig snobbig och bortskämd när jag sitter här med mina p-stavar & trosskydd, i ett land där våldtäkt ses som det borde göras (som något fruktansvärt fel), omgiven av män som aldrig skulle kunna tänka sig att utföra såna handlignar mot mig, eller någon annan kvinna heller för den delen.
Jag känner mig så liten och obetydlig. Här sitter jag med alla saker, all trygghet, och egentligen har jag inte gjort mer än någon annan för att förtjäna det. Jag hade bara turen att bli född av rätt föräldrar, på rätt plats. Världen är så äckligt orättvis!