Faktum är att han är helt skvatt galen. Men åh så underbar! Vi har tränat lite idag på vårat Egna Moment 1, som är att Elvis ska kunna stänga en dörr, genom att stå på bakbenen och pressa med framtassarna mot den. Och det går bra. På bara en halvtimme gick vi från grunden med tasstarget till att jag kunde stå 1 meter från dörren och säga "stäng dörren" varpå han gjorde det.

I grunderna av ett moment går det alltid bra. Det är när jag vill ha finslip och korrekthet som han blir lite vimsig, min pojke. Han vill ju så gärna vara till lags, men är man då en tokig liten sheltie kan den starka viljan göra att allt bara blir mer fel än rätt. När matte säger något och man inte riktigt har tid att lyssna löses det genom att göra alla trick man kan på samma gång, eller det man kände för i stunden. "Vadå, jag fick ju klick för det förut?!!" 


Elvis främsta problem är att han inte lyssnar. Att han inte kan kommandona, det går jag inte på, för det vet jag att han gör. Han behöver bara lära sig att ta sig samman och lyssna på mig, bearbeta det jag sagt i någon sekund, för att sedan utföra det jag ber om, istället för att bara chansa. Då lär det bli finfint! 
Men han är ju bara unghund än så länge, så han får väl stolla sig lite, i lagom mängd. Men ibland får faktiskt matte säga åt honom att skärpa sig. Jag vet ju att han kan när han bara samlar sig lite.