hmm. Det känns som om väldigt många saker händer för allra sista gången just nu. Det är väl för att myckt förändras. Och det är bra. Vemodigt, men bra. För hur länge har jag inte gått och väntat på förändringar egentligen?

Idag red jag Pippi för allra sista gången.
Det är sjukt vad mycket den lilla pucko-ponnyn har gett mig. Jag har alltid älskat att rida henne, alltid. Och gud vad jag önskar att jag var 9 år och hade många, långa tävlingssäsonger med henne framför mig. Men så är det inte. Jag är 16, min rätt att tävla B-ponny gick ut för 3 år sen och dessutom är jag på tok för stor för att över huvud taget rida henne. Men jag älskar henne. Och jag är så glad för de åren jag har fått rida henne. Trots sina många dampanfall och sitt bråkiga humör är hon utan tvekan den roligaste lilla ponny jag någonsin ridit.

Pepita Kavat, tack för allt! <3


Den sista banan jag någonsin hoppar med Pippi, älskade ponny vad du är duktig! <3